maddeleine

Och ja, det känns, att det inte är som förrut. Jag kan nästan säga att du tagit min plats, du lever i mina skor. I det liv jag levde. Jag avskyr hur du inte är som förrut, hur vi inte talar som förrut, hur vi inte finns på samma sätt. Vi finns, men det är inte vi. Försvann vi för något som inte alls var värd besväret?

Jaja nog med fruntimmergaga, nu ska det spelas svettbandy tills benen tackar nej.
Har sovit en gnutta och känner mig lite mer taggad.