maddeleine

Har haft en sådan nojja över framtiden de senaste dagarna. oförståndligt att det är endast tre månader kvar till studenten. Visserligen har jag så gott som planerat vad jag vill läsa senare, så gott som. Men jag är alldeles för impulsiv för att lova någonting. Åh, jag vill resa överallt och ingenstans, vet var jag vill men vägen dit är oklar. Att leva i ovisshet är någonting man bör ta vara på, möjligvis att tankesättet endast fungerar i detta ungdomliga samhälle? Tiden går seriöst snabbare för varje år, ändå är jag ynka arton år. arton år. Det är inte ens en ålder skulle många säga. Kanske att jag är för ung för att förstå.